Det är en djupt rotad tradition i Sverige att betrakta postservice som en grundläggande rättighet, tillgänglig för varje individ var de än befinner sig i landet.

Därför är det med stor besvikelse vi nu ser hur Postnord, som har monopol på spårbara småförsändelser genom varubrev, har fattat ett beslut som slår hårt mot småföretag och kunder utanför de större städerna.

Misslyckandet med Postnords varubrev.

Nyligen har Postnord valt att endast tillåta mottagning av varubrev på postkontor, vilka enbart är belägna i städerna.

Bilden fungerar som en annons.Klicka på annonsbilden för att beställa.

Som en följd måste företag som distribuerar små och lätta artiklar nu vända sig till dyrare paketsändningar för att kunna ge sina kunder spårbarhet.

Ett beslut som inte bara ökar kostnaderna för företagen utan även för konsumenten.

Detta är inte bara en fråga om ökade kostnader.

Det är en fråga om den grundprincip att varje medborgare ska ha lika tillgång till posttjänster.

Landsbygden, som redan lider av brist på olika tjänster, hamnar återigen i en nackdelaktig position.

Detta är en tung slag för småföretag som förlitar sig på att kunna frakta varor både kostnadseffektivt och spårbart.

De är nu tvungna att välja om de ska absorbera de extra kostnaderna själva eller skicka räkningen vidare till konsumenterna.

Varken det ena eller det andra alternativet är hållbart över tid och kan resultera i att svenska företags konkurrenskraft försämras.

Detta är även en fråga om likabehandling.

Som ett företag under statligt ägarskap borde Postnord handla till förmån för allmänheten.

Att försvåra för många i befolkningen att använda sig av grundläggande postservice bryter mot denna princip.

Det är viktigt att alla områden i Sverige erbjuds lika förhållanden för handel och kommunikation.

Det är märkligt att Postnord redan har en infrastruktur av utlämningsställen som skulle vara kapabla att ta hand om varubrev, förutsatt att de fick anvisningar.